Nu e de jul...

minsann - för nu har vi varit och sjungt in julen.

Jazzå, ingen som märkt nån skillnad?...otacksamma, det är vad ni är...*fnyser*

Darling satt och bläddrade i församlingsbladet innan middagen blev klar, och då upptäckte han att julen skulle sjungas in i vår "närkyrka" kl 1800 ikväll, och vi konstaterade snabbt, att visst skulle vi kunna hinna dit i tid, om vi inte satt och sölade för länge vid matbordet.

Sagt och gjort, vi åt och gick ner till kyrkan, som vi har bott så nära i snart 20 år, utan att en endaste gång ha varit inne i den.

Kyrkan i sig är väl inte speciellt fin...ganska ful skulle jag nog vilja påstå, men milda makter så trevligt det var.

Inte trodde jag väl ens i min vildaste fantasi att man skulle sjunga John Lennon i en kyrka i Sverige, men se, det kan man visst, alldeles ypperligt t o m, det skulle jag aldrig ha gissat -75 eller när det var som den låten låg på 10-i-topp.

Vilken låten var?

Happy xmas (War is over) så klart...inte heller kunde jag tänka mig att den låten jag på -70-talet dansade tryckare till på discoteken, skulle sjungas i en kyrka på 2000-talet, men det gick alldeles ypperligt det med, och låten jag talar (bloggar) om nu är When a child is born.

Darling och jag var helt överens när vi gick hem, att detta kommer vi att gå på fler gånger.
Tänk, nu har jag varit i kyrkan två gånger i december - moi - släktens hedning!

Ja ja, vad är det man säger? När f-n blir gammal blir h*n religiös...*leeeer*