Funderingar

+ 3 grader och solsken, nog får man julstämning alltid...*not*...har i alla fall fått på mig ett ansikte och tänkte (mot bättre vetande) ge mig upp i kaoset i stan och se om jag kan få tag på några extra julklappar.

Det är ingen panik om jag inte hittar något, för vi är egentligen klara med julklapparna.

En sak som jag har gått och tänkt på:

Om julen skulle s a s komma till Sverige i år, som en ny högtid...typ Halloweenfirandet, hade vi tagit den till oss och betett oss likadant?

Jag tror ärligt talat inte det, vem man än pratar med, så säger alla likadant, de vill inte ha den här stressen och tvånget som är förknippad med julen.

Väldigt få firar den jul som alla har som idealmall, kärnfamiljen som stilla sitter och öppnar sina klappar, medan snön sakta singlar ner utanför fönstret, allt är ro och frid, alla är glada och mår bra.

Ser julen verkligen ut så för oss?

Nop - tror inte det, de flesta stressar som Duracellkaniner innan jul för att hinna med alla dessa mer eller mindre påtvingade "måsten", så när julen väl kommer är man som en dåligt urvriden trasa, och bara längtar till att eländet ska ta slut och att vardagen ska ta vid.
Många måste dessutom åka mellan olika julfiranden och tillbringar hela julafton i bilen...

Varför låter vi det bli så här -nån som vet?
Varför vågar vi inte säga ifrån??