
Nyårslöfte:
Jag lovar och svär att jag - mildamakter - inte ska springa New York maraton under 2007
milda är medelålders light, på väg tillbaka till yrkeslivet efter att ha gått in i den berömda väggen för andra gången och dessutom GBP-opererad, vilket innebär ett nytt sätt att leva...
Regnet vräker ner utomhus och den långpromenad vi hade tänkt oss blev inställd så fort vi såg hur vädret var. Det blev istället att vi åkte och handlade det som saknades inför morgondagen, och konstigt nog så var det inte speciellt mycket människor ute, de kanske är bättre på att planera sin inköp än vad vi är?...*ler*
Mamma mår fortfarande bra, guskelov, och om allt går som det ska, så får hon komma hem i morgon.
Däremot fick vi ett tråkigt besked igår, en av våra bekanta hade segnat ner och dött häromdagen, 52 år gammal.
Det här året slutar i moll för vår del, och 2007 måste bara bli ett bättre år!
Tack alla snälla som har hört av sig de senaste dagarna. Det har varit lite tubulent, om man säger så.
Mamma kom in på UMAS (sjukhuset i Malmö) igår med en kraftig hjärtinfarkt, men tack vare att hon var på behandling så snabbt så gick det bra. Sån tur är, så hade de precis kommit hem från stugan, som ligger i skogen i norra Skåne, och kommit innanför dörrarna när mamma blev sjuk. De bor inte så långt från sjukhuset så ambulansen var på plats och mamma behandlades inom 10 minuter och när hon väl kom till sjukhuset rullades hon in till kardiologen direkt och blev sedan ballongsprängd eller vad det heter.
Jag har precis pratat med henne i telefonen, eftersom jag inte vågar åka till henne och smitta ner henne, och hon var hur pigg som helst. Det var skönt att höra att hon är sitt gamla vanliga jag, även om jag inser att det kommer att komma svåra stunder senare.
Pappa fick ett par hjärtinfarkter när de var på semester i Grekland -99 och det var kalabalik värre. Han flögs till ett stort sjukhus i Aten och vi fick inga flygbiljetter förrän två dagar senare, så mamma var själv därnere, hon fick ingen hjälp av resebyrån p g a en massa missförstånd och vi satt här hemma och kunde inget göra. Tala om att känna sig hjälplös!
När jag och Darling äntligen kom ner, så lättade det lite, men det fanns ingen på sjukhuset som talade engelska, utan all kommunikation med läkare fick gå via SOS i Köpenhamn och det klyddade ju till allt mycket mer.
Men - allt gick bra med pappa och han kom hem efter några veckor, men allt elände och byråkratikrångel nere i Aten, gör ju att vi alla tycker att det här med mammas infarkt är mycket enklare att tackla nu, när hon är på hemmaplan och all kommunikation försigår på svenska..*ler*
Jag har ätit frukost idag och fått behålla den...*gör vågen* och jag har tappat 4,5 kg på två dagar. Tyvärr kommer väl dessa kg tillbaka så fort jag nu börjar kunna äta och dricka igen, men nåååågot hg kanske håller sig borta :o)
Ännu en dag i slapphetens tecken. Vi hade tänkt oss en tur till Bokskogen för att få lite fart på kalorierna som samlats i kroppen, men det började regna precis när vi satte oss i bilen, så vi bestämde oss för att åka till IKEA och köpa ljus i stället.
Jag var där tre (3) ggr före jul för att köpa värmeljus, men de var slut vareviga gång, det fanns bara värmeljus med doft kvar, och det kan vi inte ha.
Den fjärde gången jag körde ut dit, så fick jag tag på den sista påsen värmeljus som fanns på pallen, och det med risk för eget liv...milda makter som den sura, äldre damen blängde på mig när jag med dödsförakt nästan slängde mig på golvet för att sno den framför hennes händer. Hon hade dock tre påsar redan, så jag ansåg att det rent moraliskt sett var min påse som låg där.
Nåväl, idag blev det två påsar värmeljus och en ljustårta med sju vekar. Det är en heffaklump till att vara tung, men det är bara sååååå mysigt att tända den, så det var värt att slita lite extra för att få hem den...nåja, i ärlighetens namn ska väl tilläggas att det inte var moi som bar, om nu någon mot förmodan trodde det ;o)
Juldagen - en dag att göra ingenting på, ja inte mer än att promenera lite, äta lite julmatsrester och sen få sitta och läsa böcker i lugn och ro.
Darling och jag har de senaste tio åren vägrat att aktivera oss på juldagen.
Det är vår dag och en dag då inte ett enda "måste" finns med. Det har tagit tid för våra anhöriga att begripa detta, och vissa har fortfarande inte lärt sig att vi konsekvent tackar nej till inbjudningar den här dagen, men vi är så otacksamma att vi inte bryr oss...*ler*
Julafton firades hos svågern och svägerskan nere på sydkusten, och för första gången på länge, så var det småbarn med i vårt julfirande. Det var svägerskans systerbarnbarn, 5 och 2 år gamla, och det ligger verkligen mycket i, att julen är barnens högtid. Jag hade alldeles glömt hur uppspelta småttingarna blir innan tomten har kommit och alla pakten blivit utdelade...för att inte tala om vilket formidabelt berg det blir av allt omslagspapper och alla kartonger när allt är uppackat.
Summa sumarum så var det en mysig julafton med god mat, mycket mat och mat i rättan tid :o)
Vi strövade omkring i stan, fikade, var inne i några affärer, ja inte killarna förstås, de stod och stampade utanför...*ler*, de enda affärer vi fick med dem in i var ostaffären och bageriet, men dit var de sannerligen inte svårbedda att följa med. Vi är ostälskare alla fyra, så när vi hittade en liten ostaffär inne på en gård, så var det helt enkelt inte tal om att vi skulle gå förbi den, utan vi vände som en man och gick in. Vi köpte italiensk gorgonzola...åhh så gott det är...och en dansk ost som luktar lik med som smakar gudomligt.
Utanför en pryl och pryttelaffär stod en väl paketerad cykel och en rolig skylt
Hela cykeln var täckt med mossa, och hade en adventsljusstake på pakethållaren, en adventscykel kan man väl kalla den för antar jag :o)
Vid det här laget var vi hungriga och uppsökte en krog i hamnen för att få något i våra kurrande magar
Det blev Stjerneskud (reservation för stavningen) och en julöl från det lokala bryggeriet, mums.
Danmark är ett dejligt land...minsann :o)
Har varit och ätit jullunch med mina arbetskamrater och samma fenomen upprepas varje år...varför i hela friden är det så svårt att inse att ögat vill mer än magen klarar av?
Jag hade bestämt mig innan, att jag skulle satsa det mesta utrymmet på fisken, sillen och laxen, och det gjorde jag, men sen så upptäckte jag att skinkan ju inte såg så dum ut, och inte heller kalkonpastramin såg direkt giftig ut, så det blev ju en del av dessa godsaker också, och till slut avrundade jag det med en klick Ris a la Malta , som har helt totalt onödig...men bara sååå gott.
Så, resultatet är att jag ikväll mår som jag förtjänar, dvs inte speciellt bra, men det är lika gott åt mig, jag måste ju lära mig någon gång...tycker jag.
Man brukar ju säga att tiden flyger iväg, och det ser ju kyrkklockan ut att göra...men det kan den gott göra, för den har då inte visat rätt tid så länge jag kan minnas...*ler*.
Idag var det blåsigt och regnigt så cykeln fick stå kvar i källaren och jag gav mig åstad för att ta bussen för att komma till jobb. Jag är inte något bussåkarproffs, men jag har kommit fram till att det smidigaste sättet, är att byta buss nere vid centralen, och där har de verkligen lyst upp tillvaron för oss bussåkare.
Lyktstolparna är inklädda med nät som är fullkomigt täckta med smålampor, och det är riktigt mysigt att stå och vänta på bussen där nere, även om det regnar smådj***ar.
På hemvägen smet jag inom Form Design Center och köpte ett gosedjur till Darlings gravida brorsdotter i USA, eller rättare sagt till hennes ännu så länge ofödda baby.
Hon ska ha babyshower (hmmm, undrar om det stavas så, men det låter så när hon pratar om det i alla fall) efter trettonhelgen och min svägerska ska åka över till henne då och vara kvar över förlossning och dop, så vi tänkte passa på att skicka med presenterna med henne för att vara säkra på att de verkligen kommer fram.
Form Design Center är ett ställe, där jag hur lätt som helst skulle kunna spendera en förmögenhet, och dessutom är tjejerna som jobbar där genomtrevliga, så varje gång jag har varit där så har jag handlat något, det går helt enkelt inte att låta bli...*ler*. Den här gången besinnade jag mig dock och det blev bara det här gosedjuret från Kalikå. Deras grejor är bara sååå ljuvliga, mjuka och gosiga, härliga färger och så enormt välgjorda att de tål att älskas av oömma barnhänder i många år.
När jag sen kom hem, lite lätt genomvåt, så låg det ett kuvert adresserat till mig. Jag kände inte igen handstilen och öppnade det nyfiket. Det var en film som Linda (http://lindalotta.blogspot.com/) hade skickat till mig. Tack snälla goa du, jag blev glad i hela figuren. Tänk så snälla människor det finns!!
Idag satte jag nytt rekord på sträckan hemmet - arbetet med cykel. Det var en medvind som verkligen hette duga, men jag misstänkte (helt rätt visade det sig) att hemvägen inte skulle gå lika fort eller vara lika bekväm...men jag tröstade mig med att det tog död på fler kalorier på det sättet.
Regnet har fullkomligt öst ner hela eftermiddagen, så jag har bara slappat och tagit det lugnt hela dagen, suttit och plockat lite med ullen jag köpte i lördags och försökt läsa mig till i min nyinköpta bok, hur det här med tovning och framför allt torrtovning, ska gå till. Det verkar vanebildande kul, men blodvite uppstod innan jag och nålen kom riktigt överens, och det lär nog inte vara sista gången detta händer heller :o)
Idag har det varit en riktigt slödag för min del.
Sovmorgon, lång frukost där jag läste alla delar av tidningen och efter det tog jag ett långt och varmt bad tillsammans med Främlingen av Diane Gabaldon.
Sen har jag inte fått mycket mer gjort än så länge idag, jag har rensat bland mina bloggfavoriter förstås.
Jag insåg att jag hade en förfärlig massa bloggar inlagda som favoriter, men huvuddelen av dem läser jag aldrig, så varför ha dem kvar? Bort åkte också de bloggare som sällan eller aldrig svarar på kommentarer, jag såg ingen anledning till att ha dem kvar så de åkte också bort från min lista.
Nu väntar jag bara på att den riktiga slänglusten ska infinna sig så att jag äntligen kan få lite plats i lådor och skåp. Jag tror att jag ska se till att få det gjort...snart...ja vilken vecka som helst faktiskt ;o)
Upp tidigt och ut på stan så att jag kunde följa med handtaget in i affärerna när de öppnade, med julklappslistan i högsta hugg. Jag hade tänkt till, och skrivit den i den ordning som affärerna ligger så att jag på kortast möjligaste tid skulle hinna få tag på det jag skulle innan resten av stans befolkning vaknade och masade sig ut på stan.
Min taktik lyckades och när klockan närmade sig 12 så var jag klar, så när på två paketer som var slut, men som väntas in i nästa vecka. Jisses, så här lätt trodde jag aldrig att det skulle gå att handla klapparna. Jag hann inte ens bli irriterad...*ler*.
Eftersom vi blev klara så tidigt, så körde vi ner till Österlen för att handla kryddor. Ja - det verkar ju lite sinnessvagt att köra 20 mil för att handla kryddor, men se Lanthandeln i Vitaby har kryddblandningar som man gärna kör så långt för. Jag brukar handla på mig rejält på hösten innan vi stänger ner i Kivik, men i år blev det lite stressigt och jag glömde helt enkelt bort det och mitt kryddlager var verkligen nere på bottenskrapet, men nu har jag persillade och italiensk salladskrydda så att jag reder mig till våren (hoppas jag). Vi passade även på att äta en sen lunch i Simrishamn, kycklingfilé på planka - mums!
Nu har vi precis öppnat en flaska rödvin (Nederburg Shiraz Viognier, nr 12133, ett vin som vi gillar skarpt och som beskrivs som "Ett personligt vin med attityd. Köttig, kryddig smak med ett lätt rökigt drag", i Allt om Mat´s stora vintest i år) och väntar på att middagen som står i lergrytan i ugnen ska bli klar. Det är härligt med lördag...minsann :o)
Vad jag är trött på regnet och blåsandet, det känns som om det vore evigheter sen jag tog den här bilden en helt vanligt tisdagskväll i somras. Jag tittade ut genom fönstret och upptäckte en kaskad av färger på himlen när solen gick ner över Danmark - underbart!
Idag har det varit fullt ös hela dagen känns det som, och det är absolut inget som min vidbrända hjärna värdesätter. Jag upptäckte dock till min gläjde att det bara är 7 arbetsdagar kvar tills jag ska ha semester, och gissa om det ska bli härligt!
Den veckan ska ägnas åt att köpa de sista julklapparna och sen ska jag banne mig ägna mig åt att njuta av ledigheten, kanske få nån kompis med mig på en fika på stan eller helt enkelt bara såsa runt (jag har svart bälte i såsa runt, om nu någon är intresserad av detta faktum *s*)
Idag är det typisk skånsk vinter, regn och blåst, men det var bara att bita ihop och ge sig ut i rusket. Det blev ett par julklappar inköpta i alla fall och jag såg ett par till, som jag bara måste klura lite på, om de verkligen är så bra klappar som jag tyckte när jag stod i affären, innan jag slår till och köper dem.
Just nu så går Il Divo, Christmas Collection för fulla spjäll i datorn, det är verkligen pampig musik och precis lagom julig för min sinnesstämning just nu...
vilken rolig helg det blev!
Jag blev mottagen på Stockholms Central med 2 m rött julpapper, lagt på marken (röda mattan såklart! *s*), tutor och glitter och ett högljutt tjoande och ett kramkalas av guds nåde. Jag behöver väl inte säga att all verksamhet avstannade och alla tittade på oss...*ler*
Darling hade bokat in mig på ett hotell nära Centralen, så det var bara att checka in och sen gav sig hela gänget iväg till julmarknaden i Gamla Stan. Vi var ett gäng damer mellan 15 och 62 år och vi hade bara så kul tillsammans. När marknaden var avverkad så var vi akut hungriga så vi åkte iväg till Söder och smet in på en krog och åt och drack tills vi var mätta och belåtna och efter det blev det glögg och ännu mer prat hemma hos en av tjejerna som bor på Söder.
Lördagen var regnig, men vad gjorde det? Vi är inte gjorda av socker och smälter alltsåleds inte ;o). Vi knatade iväg till Skansen för att se hur deras julmarknad var. Den var jättefin, men jag antar att den hade varit ännu bättre om det hade varit snö, men jag som är skåning är ju inte bortskämd med snö och kyla till jul alla år, så jag var den enda av oss som kände nån julstämning :o)
På söndagen gick jag och en av tjejerna en promenad på stan innan jag satte mig på tåget för att åka söderut igen. Det hade varit en sanslöst rolig helg och jag var helt slut. Det var så innerligt kul att äntligen få träffa alla dessa tjejer som jag under så många år bara har sett på kort, trots att vi känner varandra så väl. Jag hoppas att det inte kommer att dröja 7 år tills vi ses igen...och B...nästa gång måste du vara med, bara så att du vet det! ;o)