2005-11-23

Träning

Tänka att jag - av alla människor - skulle tycka att det är kul att träna på gym, det kunde jag aldrig tro.

Jag har alltid tyckt att det verkar lite lätt skumt att gå/springa på ett band i stället för att vara ute i naturen och röra sig, men så när jag blev sjuk, så insåg jag att jag behövde något som inte var förknippat med mitt arbete eller något annat, något som var helt nytt för mig, och då kom jag, efter mycket funderande på, att jag skulle prova på det här med att träna på gym.

Jag som är född lat, har aldrig tidigare ens bara kommit på tanken på att sätta mina 38:or på ett sådant ställe, men jag ringde i alla fall dit och fick prata med en jättetrevlig tjej, som innan samtalet var slut hade bokat in mig för en provtimme.

Detta föll så väl ut, att jag skaffade mig ett kort på gymet, http://www.tjugondeab.se/ och har gått dit 3 ggr/vecka sen dess, måste tillstå att jag är stolt över mig själv :o)

Jag har dessutom insett att både kropp och knopp mår bra av detta, och innan jag hade börjat se det berömda ljuset i tunneln, så var faktiskt gymet det enda stället där jag mådde bra.

Vi har ett väldigt fint och väl utrustat gym på jobb, men jag klarade inte av att gå dit, så det var inget alternativ, trots att många människor runt omkring mig tyckte att jag var mer eller mindre sinnessvag som betalade tusenlappar när jag kunde få samma effekt genom att gå till jobb och träna där.

Ärligt talat så hade jag nog själv tyckt samma sak innan jag blev sjuk, jag kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att man kunde känna så här.
När jag var som sjukast klarade jag knappt av att se våra firmabilar på stan utan att få hjärtklappning....milda makter som det kan bli ;o)



1 kommentar:

Anders sa...

Känner igen det här med att träning funkar också när inte så mycket annat gör det. Det är väl också det att träningen har en tydlig början och ett tydligt slut.Inget man behöver gå och grunna på, precis.