2007-01-11

Torsdag 11/1



Idag har det verkligen varit väder ute - jisses så mycket väder det har varit.

Jag formligen flög till jobb på stålhingsten - dock var det inte lika roligt när jag några timmar senare skulle cykla till frissan för att bli av med lite av vinterfrisyren. Motvind i storm kombinerat med ösregn är...eh...okul att cykla i om man säger så.

Nåväl, jag kom fram och frisörskan gjorde skäl för pengarna och klippte friskt i kalufsen på mig. Det är rysligt bekvämt att vara korthårig, efter tvätt är det bara att dutta i lite Viagra (frisörskans namn på kemikalierna jag sprutar i efter tvätt) och köra en stund med fönen så är det klart, kvickt och enkelt, passar mig utmärkt. Jag är inte den typen som kan stå och pilla med utseendet hur länge som helst på morgnarna nämligen :o).

Efter frisörbesöket skulle jag träffa min personalkonsulent och prata och fika.

Hon är en av de väldigt få här i världen som är geniunt godhjärtad. Jag ger mig 17 på att det inte finns en endaste elak atom i hennes kropp.

Hade jag inte haft henne när jag rasade ihop för snart två år sen, så vete smen hur det hade gått för mig. Hon höll mig ovanför vattenlinjen och var bufferten mellan mig och en (då) trilskandes Försäkringskassa. Jag befann mig i fritt fall och det enda som var stabilt i mitt liv var Darling och L, och jag tjatade säkert hål i skallen på dem båda två, och hon gjorde bra mycket mer för mig än vad hennes tjänst egentligen innebär, och för det kommer jag att vara henne evigt taxam.

L - jag antar att du kommer att läsa detta, och det är INTE fjäsk. Du vet att jag aldrig säger (eller skriver) något som jag inte menar...faktiskt...*flinar*. Stoooor kram till dig...igen ;o)

6 kommentarer:

LindaLotta sa...

Omgivningen är otroligt viktig. Men det är inte alltid att man själv är mottaglig. Det gäller att det är rätt person som finns i närheten...

Mildamakter sa...

Ja verkligen. L och jag hade träffats mer eller mindre av en slump någon månad innan jag rasade ihop, och jag kände att kemin stämde mellan oss direkt. Det var det som gjorde att jag vågade lita på henne när det verkligen gällde, annars är jag en väääääldigt avvaktande person som inte gärna talar om mig själv och mina problem. Det är inte många som känner mig så bra som vad L gör...hmmm, det är rätt konstigt nu när jag tänker efter...

Anonym sa...

Nu är jag lite sugen på att läsa skvallertidningar hos frissan.

Vilken tur att du har. konsulenten alltså.

Anonym sa...

Jaaa hej, det är jag "konsulenten"...
Konstigt att läsa om sig själv sådär...
TACK, det var värmande ord!
Är SÅ glad att det gick bra, hur det går nu för tiden vete rackarns...

Ja Du min Vän! Det har ju från första början varit mycket kärlek med dig!!! Trots allt ditt "onda" så lyser du alltid upp min och säkert många andras dagar med dina härligt färgglada beskrivningar av livet i snärtiga ironier!!
I love U, din gamla sko, som vi säger hemma......
Det är inte så svårt att bra "falla in" och försöka göra det som krävs och inte titta på några konstgjorda gränser för vad man bör göra eller inte borde ha gjort!

Tror förrexten att det hela från början nog handlade om synkronicitet...

Men lite fjäsk är det nog, för visst vill du låna någon mer film va, vad sägs om Gudarna måste vara tokiga numero sjutton......
Apropå onda atomer, så finns det gott om dem i hemmahumöret emellanåt....
STOR KRAM TILL DIG OXÅ!!! DU lyser upp mitt liv!!!
L

Mildamakter sa...

anne-maj: jaaaaa, det är banne mig en evig tur. Hon är både guld och diamanter värd, det är då ett som är säkert!

L: mycket har jag blivit liknade vid, men en gammal sko, det var banne mig nåt nytt...men visst, en skrynklig, snedgången gammal känga är kanske en bra bild av mig..*fliiiinar*.
Jag ser fram emot de tokiga gudarna, mr 2 - 17 ;o) *kram*

Bambi sa...

Hör du, "L" ta lika väl hand om Milda- som du gjort tidigare och jag sätter genast en guldstjärna på "L" :-))) Ärligt, tack gode gud för att det finns sånna som dig!!

Milda, take care!! Puss!!