2007-03-21

Onsdag 21/3


Det känns fortfarande overkligt och svårt att fatta...att V, som alltid varit den som varit fylld av liv och skratt nu inte finns längre.
Även om vi mot slutet visste, att hon inte skulle greja det, så var vi nog många som trots allt trodde att hon skulle lura the big C ändå, hon var så helt enkelt.
Hon och jag pratade mycket om döden, innan hon blev sjuk, och jag vet att hennes övertygelse var, att när man har gjort vad man ska här på jorden, så dör man och sen är det inte mer med det, och att det är en mening med allt som sker...men jag har svårt att ta det till mig just nu.
Det känns som om hon hade mycket mer att ge...och få... här i livet.
Jävla cancer!

6 kommentarer:

Mamselamsen sa...

En jävla skitjukdom är det!

Magalös sa...

Även om man tror att man är förberedd så blir det så annorlunda när det verkligen inträffat. Din väninna slipper all smärta nu och vi hoppas att hon har det bra där uppe (i det blå) med alla som gått tidigare. KRAM!

Lilla B sa...

Det är overkligt när vänner dör. Men man får täänka på dem och minnas. Ingen r riktigt borta förrän sista minnet bleknat.

LindaLotta sa...

Egentligen är det en fin tanke, att när man dör så är det för att man är färdig med det man skulle uträtta.
Men ibland blir livet så orättvist kort.
Det är alltid värst för de som blir kvar eftersom man inte vet vad som händer sen...
Många kramar.

Mildamakter sa...

mamsen: ja verkligen...och dessutom helt onödig!

magalös: Det känns så underligt att hon inte längre finns och att vi inte får höra hennes skratt, men hon har det helt klart bättre nu, och känner jag henne rätt, så håller hon på att organisera om och styra upp var hon nu än har hamnat :o)

lilla b: så sant så!

Linda: tack snälla!

Inga M sa...

Det är så himla orättvist. Det borde inte få vara så att människor ska dö innan de levt färdigt!