Min vännina dog igår kväll.
Hon fick bröstcancer för ca 5 år sedan, opererades och allt verkade ha gått bra. För snart två år sen fick hon ett återfall och bröstet opererades bort och återigen verkade allt ha gått bra. Hon började jobba på halvtid och var go och glad igen. Vid nyår började hon snubbla när hon gick och trillade några gånger, så hon åkte in till sjukhuset för kontroll. En vecka senare var hon förlamad upp till midjan. Det visade sig att det var cancern som hade kommit tillbaka igen. Den här gången satt tumörerna i huvudet och de började behandla henne, men efter ett tag så insåg man att det inte skulle gå att bota. Hon hamnade på hospice för två veckor sen och igår lämnade hon oss.
Det konstiga är, att jag hade henne i tankarna hela dagen igår, och när jag cyklade till jobb i morse, så kände jag en visshet inom mig, att hon inte fanns hos oss längre, och efter en timme så ringer Darling och berättar att hon dog igår.
V;... var du än är, så är jag övertygad om att du kommer att hålla dem i herrans tukt och förmaning och få ordning på saker och ting även där. Är det som du och jag alltid pratade om, så ses vi när tid är, eller hur?
12 kommentarer:
åååh..kramar till dig..stora kramar...
Sänder dig många värmande och stärkande kramar!
Tänker på Dig...
Det finns inga ord som tröstar.
Men när vardagen åter kommer så kom ihåg att så länge vi minns så finns våra kära kvar. Det har vi ju pratat om tidigare.
Många, många kramar.
Varma tröstekramar från mig med...
Varma kramar från mig också...
Till er alla: tack snälla, för kramar och tröst, det värmer
Oh... jag hppas att hon sitter på samma molntapp som min mamma och Tille och dinglar med benen.
mamsan: ja, det är jag övertygad om att hon gör
*kram* känns hemskt att förlora kär vän.
Beklagar förlusten och sänder över massor av styrka.
*kramar om*
Så ledsen för dig Milda.
Kram
Skicka en kommentar