2009-03-09

Måndag 9/3



Jag är här, men ändå inte...jag är dålig på att kommentera andras bloggar även om jag tittar in till er, men allt verkar redan sagt när jag väl kommer dit och då känns det bara som om jag hade upprepat det som tidigare skrivits i kommentarerna.

Lever i en trötthetsbubbla och känner det som om jag skulle kunna sova 27 timmar per dygn. Det är alltid likadant vid den här tiden på året, så jag väljer att tolka det som att våren står och knackar på dörren och att den eländes vintern snart ska vara över för den här gången.

Jag kände i kroppen igår att det var kallare väder på G och mycket riktigt, när jag vaknade i morse så var det vitt på taken av frost...ibland känner jag mig som en levande barometer, och det är något som jag delar med många andra reumatiker och andra värkmänniskor.

Helgen tillbringades med ljudbok och stickning, min uppfattning om en ideal helg; jag begriper inte vad jag gjorde innan jag lärde mig att sticka, numera är jag beroende av garn och stickor :o)

5 kommentarer:

Hedgren sa...

Men så är det ju - ibland orkar maninte kommentera...
Kram.

Morgondimma sa...

jag är också jättedålig på att kommentera ibland det där går i vågor.

Elisabet sa...

Här är ännu en levande barometer.

Jag kan säga till pv på kvällen att ..."oj, nu blir det omslag i vädret ..." och han bara gapar.

Men så är det.

Då åker jag kana mentalt.

Poff, säger det.

Och mitt högra knä börjar att pin-värka.

Men om man tänker på att haven drar sig tillbaka mellan varven, så är det ju inte underligt om vi människor påverkas av naturen.

Och det där med kommentarer, det känner jag igen.

Ofta arbetar jag ju sent och kommer hem och är trött och då har 27 personer redan kommenterat och det känns bara fånigt att upprepa allt.

Man skulle bara vilja lämna ett litet avtryck.

Så där ..."jo, jag var här."

londongirl sa...

Tänkte precis det som Elisabet skrev...ett litet avtryck bara för att visa att man var där och läste skulle väl vara fint de där dagarna man inte orkar skriva nåt? Det känns fint att få något, än inte alls tycker jag.

Kram på dig.

Mildamakter sa...

till er alla: skönt att höra att vi är fler som känner så här...och det här med att "bara" lämna ett litet avtryck tyckte jag var bra. Så kommer jag att göra när jag känner att orden tryter för mig och att jag inte vet vad jag ska skriva :o)