
När jag 2000 fick värk i hela kroppen, så misstänkte jag, innan jag fick min diagnos, att jag hade fibromyalgi.
Jag letade på nätet efter allt som hade med detta att göra, och till slut så hamnade jag på en maillista som handlade just om fibro.
Där lärde jag känna
Maggisen och vi fick från allra första början en riktigt härlig kontakt.
Genom alla dessa år som har gått sen dess, så har Maggisen stöttat mig i allt som har hänt i mitt liv. Hon har räddat mitt förstånd fler gånger än jag vågar tänka på, när min dator har krånglat och jag har fått tuppjuck; då har Maggisen lugnat ner mig och löst problemen.
Likadan nu när jag har börjat sticka på gamla dagar... Maggisen har fått mig att våga mig på saker som jag inte ens i min vildaste fantasi trodde att jag skulle klara av.
Det var hon som övertygade mig om att jag kunde sticka strumpor, med häl och allting...och som vanligt så hade hon ju rätt ;o)
Idag kom det ett paket på posten till mig, och innuti låg den här stooora, ljuvliga sjalen, och det var ju givetvis min Maggis som hade både stickat den och tyckt att jag behövde både värme och uppmuntran.
Behöver jag säga att tårarna fullkomligt sprutade ur ögonen på mig?
Jag blev så där innerligt glad så att det kändes i hela kroppen.
Jag VET vilket enormt arbete det ligger bakom den här sjalen, och att då skänka bort den när den äntligen blev klar, ja det är så stort att jag knappt kan tänka på det...men det är så typiskt för Maggisen, Hon har ett hjärta som är så stort och som klappar för så många andra att man knappt kan tro det.
Jag är rik som har en vän som Maggisen, det är helt klart!