Bestämde mig efter frukost att jag skulle vara duktig och putsa fönsterna, på alla sidor och t o m dela dem. Det har inte blivit gjort på evigheters evigheter och nu kändes det som om behovet var akut.
Alla mina väninnor har lovordat de sk mirakeltrasorna och sagt att det enda man behövde var varmt vatten sen skötte trasorna resten.
Jag tyckte att det lät för bra för att vara sant, och i regel är det väl så här, att låter något för bra för att vara sant, så är det det också.
Nåväl, sagt och gjort, varmt vatten och mirakeltrasa plockades fram och jag satte igång att putsa fönster, hå och hej...
När två rum var klara så tittade solen fram och jag upptäckte att fönsterna såg om möjligt ännu värre ut nu än innan jag började jobba med dem, randiga och eländiga helt enkelt.
Jag svor en ramsa, men eftersom jag inte tycker om att göra något halvdant, så tog jag fram fönsterputs och hushållspapper och satte igång att putsa om dem.
Detta gjorde att fönsterna såg ÄNNU jäkligare ut.
Nu var det krig!
Jag blandade en lut med varmt vatten och YES diskmedel och tog fram fönsterskrapan och gav mig på det förbenade fönstren för tredje gången!
Det blev bättre, men inte bra, så nu står mitt hopp till att solen inte ska lysa förrän fönsterna blivit smutsiga igen, för nu är det slutputsat i den här familjen, åtminstone av mig.
Inte ett fönster till tänker jag fatta kärlek till, åtminstone inte förrän det blir vår och då ringer jag en fönsterputsare...ta det som ett löfte från min sida! ;o)