2008-12-25

Torsdag 25/12

Juldagen - den skönaste dagen i hela julhelgen enl mig.

Vi har så länge vi har varit gifta, ståndaktigt vägrat att vare sig åka bort eller ha gäster den dagen.

Det är vår dag.

Då sover vi länge på morgonen, såsar runt i morgonrock tills vi tröttnar på det, går ut och promenerar om vi känner för det, småäter mest hela dagen, tittar på nån film som vi sett ett par gånger tidigare osv.

Idag kände vi för att gå ut och gå en runda, och jag började klä på mig och när Darling plötsligt börjar att skratta hejdlöst.

Jag fattade ingenting och bara tittade på honom...kolla hörde jag honom säga mellan skrattfrustningarna. Jag fattade fortfarande inte nånting. Det är sannerligen inte likt min käre make att skratta så våldsamt, så jag började så smått frukta för hans förstånd, men han pekade på mig och jag tittade nedåt, och DÅ fattade jag vad han menade.

Jag hade helt enkelt tagit på mig jeansen utan att varken knäppa upp knappen eller dra ner dragkedjan!

Nog visste jag att de var lite i största laget till mig, och jag har investerat i ett bälte för att de skulle bli uppe utan att kasa ner, men jag hade nog tagit av mig dem utan att knäppa upp dem i går när jag hade varit och handlat, och därför låg de snyggt ihopvikta med knäppt knapp och uppdragen kedja på stolen, och det var väl därför jag inte hade reagerat på att de var knäppta utan bara klivit i dem i dag, och det gick ju lika bra det...*flinar*

Jag kan inte se på mig själv att jag har gått ner, men det här var ett så påtagligt tecken, att jag nog måste börja tro på det själv också.


Läge att skaffa sig ett par nya jeans alltså :o)

7 kommentarer:

Elisabet sa...

Vilken känsla det måste vara!

Jag är fylld av beundran!

Mildamakter sa...

elisabet: jag är så lycklig och tacksam över att ha fått den här opertionen och därmed chansen till ett nytt liv, så du kan bara inte ana. Jag vaknar varje morgon med en lyckokänsla i hela figuren och först nu, två månader efter operationen, så vågar jag tro på att det verkligen ÄR sant, att det inte bara är en dröm jag kommer att vakna upp ifrån.
Livet är härligt! :o)

Lallis - liv och leverne sa...

Men så härligt:) Fast jag kan förstå att du undrade vad käre maken höll på med;)
Kram Lallis

em sa...

Vilken lycka! Grattis.
Margaretha

Hedgren sa...

Jag kan inte säga hur glad jag är för din skull! Vilken underbar känsla det måste vara!

Panter sa...

Åh, vilken känsla! Med den i ryggsäcken orkar man mycket. Stort grattis!

LindaLotta sa...

GRATTISKRAMAR!!!!!

Sträck på dig Milda, var stolt!
Det är du värd!