2008-12-09

Tisdag 9/12


Nu har det varit grått och mörkt så många dagar på rad att jag inte ens kommer ihåg när solen visade sig senast, och idag har det dessutom regnat hela dagen. Jag fattar inte varför det måste vara så mycket väder alltid, det kunde väl komma en skur och sen hade det varit bra med det.
Regn 24 timmar är lite i mesta laget för mig, det bara är så, men jag är samtidigt glad och tacksam för att inte regnet kommer i form av snö, då hade jag varit riktigt kinkig, det är då ett som är säkert...*ler*
Tidigare idag satt jag och tittade på gamla bilder och jag kommer precis ihåg när bilden ovan togs.
Det var en sådan där skön sommardag som man skulle vilja kunna konservera och ta fram vid det här årstiden för att få lite välbehövligt ljus och värme.
Vi var ute och gick längs stranden på Österlen, vattnet var för en gångs skull varmt, det blåste inte så vi kunde strosa i strandkanten utan att behöva hoppa undan för stora, tunga vågor.
Sanden var alldeles varm av solskenet och det doftade saltvatten och tång och livet kändes så där helt perfekt. Allt var helt enkelt bra och jag kände väldigt intensivt att jag var där och .
Detta hade (och har) jag problem med efter mina två utmattningsdepressioner, men just då och där kände och förstod jag för första gången vad psykologen hade menat med att vara och leva i nuet. Den känslan kan jag fortfarande känna när jag ser bilden.
Tänk vad lite det egentligen behövs för att må gott. Livet behöver ju inte vara så förbenat invecklat...om vi bara låter bli att krångla till det för oss. Fint väder och en sandstrand kan vara jordens bästa medicin ibland ;o)

5 kommentarer:

em sa...

Men visst är det så - det är lätt att missa vardagslyckan om man är på jakt efter LYCKAN. Och glada minnen kan också vara en lisa för själen.
Sköt om dig!
Margaretha

MonicaHansen sa...

Härligt med sommarbild, tack!

LindaLotta sa...

Vilken alldeles ljuvlig känsla du förmedlar...
Tack Milda.

Elisabet sa...

mildamakter:

http://www.steningevandrarhem.se/Assembler.asp?CustomerID=1871

23:e maj 2009.

Varmt välkommen!

elisabet

Mildamakter sa...

em: ja det är ju betydligt mycker mer vardag än fest i livet, och man (dvs jag) måste nog börja uppskatta det mer, det inser jag

monica: man behöver få se att det finns en annan årstid än den här mörka, kalla och värkiga, eller hur? ;o)

linda: tack själv ;O)

elisabet: den helgen har vi födelsedag i familjen, och det är inte bestämt än hur, när och var den ska firas. När måste jag lämna besked?