2008-02-14

Torsdag 14/2



I morse var det första morgonen som det inte var helt kolsvart ute när jag cyklade till jobb, det gick t o m att urskilja en liten svag guldskimrande rand vid horisonten, och jag cyklade och mådde alldeles förträffligt. Ingen motvind och ljuset började återkomma, nog 17 var livet gott ändå.

Då plötsligt blir det tvärstopp på bakhjulet och jag kastas framåt, hinner få ner ett ben i marken och hoppskuttar framåt för att inte tappa balansen och trilla ut i trafiken. Jag skrapar benet rejält mot cykeln, men sån tur var, så var det inte några bilar bakom mig, så jag blev inte påkörd. Jag asar upp cykeln på trottoaren, fortfarande är bakhjulet totalt fastlåst, men så släpper det och jag hoppas på cykeln för att fortsätta min färd till jobb.

Samma sak händer igen och cyklen asas upp på trottoaren och den här gången verkar hjulet kunna rulla igen, så jag fortsätter min färd till jobb, sån tur är har jag cykelstig resten av färden så jag behöver inte vara ute bland bilarna i alla fall. Det går inte fort att cykla och det låter och känns lite underligt från bakhjulet, jag vågar inte bromsa, men på något vis lyckas jag ta mig till jobb utan fler malörer.

Nu har cykeln varit hos reparatör för att kolla vad som var fel, och det visar sig att det var växelnavet eller vad det heter, som har spruckit och som ställde till oredan i morse.

Sånt mög de tillverkar nuförtiden. Cykeln är ju för bövelen inte mer än 14 år och jag cyklar bara 120 mil/år med den, inte ska den väl gå sönder så här fort inte. Annat var det förr, då tillverkade de grejor som höll....*flinar*

När Darling kommer hem från jobb ska vi köra och köpa mig en ny cykel, jag får den av honom i Alla Hjärtans Dag present säger han...visst är han väl en sötnos, min man sen 27 år tillbaka!

10 kommentarer:

Eva i Halmstad sa...

De var ju tu att de inte hände något. Spännande med ny cyckel.
Ha de så gott idag på dej.
Eva.

Hedgren sa...

Ja, vilket äventyr! Jag hade nog inte vågat hoppa upp igen! Och vilken go'karl du har! Hoppas du hittar en riktigt fin hoj!

Annela sa...

ja, det verkar vara äkta mög. Jag hoppas du hittar en fin cykel så du slipper asa dig opp på trottoaren stup i kvarten.

Mildamakter sa...

eva: ja jag hade tur, det hade kunnat gå riktigt illa...

hedgren: jag var för lat för att gå 3 km, därför chansade jag på att cykelskrället skulle hålla...och ja, Darling är värd sin vikt i guld, många gånger om...coh nu är jag ägare till en blänkande svart ny Monark som förhoppningsvis ska hålla i 14 år den med :o)

annela: näe, nu e de
å-asat...*flinar*. Nu ska nya cykeln och jag vänja oss vid varandra och sen ska det förhoppningsvis bli 120 mil om året på den med :o)

Strumpstickan sa...

Bara 14 år? *skrattar*

Morgondimma sa...

En verkligen omtänksam allahjärtansdagspresent

LindaLotta sa...

Åh fy sjutton - det där kunde ju gått illa!
Vilken tur att du klarade med lite benskrap.
Och mannen din verkar lika gullig och omtänksam som du :)
En försenad kram på Alla Hjärtans Dag!

Mildamakter sa...

strumpstickan: ja, det är väl ingen ålder på en cykel???...*flinar*

md: visst är det! ;o)

linda: detsamma till dig min vän!!

Panter sa...

Vilken tur att allt gick väl.
Jag gillar att cykla jättemycket och känner när jag läser om din nya, att jag vill också ha en.. men jag får allt slita på min ett par år till.

Mildamakter sa...

panter: att cykla är det bästa sättet att ta sig fram i den här stan, och sen är det ju skönt att röra på sig också...försöker jag frenetiskt intala mig när det regnar och är motvind ;o)