Sista juli! Är det någon vänlig själ som kan tala om för mig var sommaren har tagit vägen? Jag får kryp i hela kroppen när jag inser att sommaren faktiskt ligger bakom mig just nu, även om augusti kan bli hur fin som helst. I morse kändes det t o m ett stråk av höst i luften när jag cyklade till jobb och jag kände hur vemodet svepte över mig.
Var tog de varma sommardagarna vägen?...och de där långa, härliga ljumma kvällarna när man sitter ute och pratar med vänner och sippar på ett glas vin, är det nån som månne har sett till dem? Om ni mot förmodan har gjort det, så innebär det helt enkelt att ni inte bor i Skåne, för här har vi banne mig inte haft sommar mer än 5 dagar före midsommar om jag inte minns fel.
Det enda positiva med den här sommaren är, att jag äntligen har lärt mig sticka strumpor...ja jag ska väl ärligen erkänna att jag fortfarande inte har full koll på hur man gör, men det går bättre och bättre för varje strumpa så till slut ska jag nog kunna få ihop en strumpa utan ett endaste psykbryt ;o).
Mina händer tycker dock inte alls om min nya favoritsysselsättning, men så är det ju när man är värkmänniska. det minstaste lilla man gör utöver det vanliga får man betala för genom ökad värk, men i detta fallet bryr jag mig inte; det är ju så förbenat kul att sticka :o)
Ravlunda kyrkogård är en av de vackrast belägna kyrkogårdar jag har sett. Den ligger uppe på en backe med milsvid utsikt åt alla håll, Hanöbukten åt ena hållet och böljande sädesfält åt andra hållet, ja verkligen ett vackert ställe att vila i evighet på.
