Det har varit en blåsig helg i Skåne. Den första höststormen besökte oss i fredags och stannade kvar till lördagen, i alla fall på Österlen. Det är något speciellt när det blåser så mycket att det känns i hela kroppen, det är mäktigt att vara utomhus, om man bara är rätt klädd vill säga. Vi har fått gjort det vi hade planerat att göra i helgen, dessutom träffade vi goda vänner och det värmer hjärtat lika mycket varje gång vi träffas. Tänk så skönt det är med människor som man inte behöver förställa sig inför, där man kan vara precis som man är, med alla sina fel och brister och ändå känna att man duger och är älskad. Tack C och N, er vänskap är guld värd, det ska ni veta!
När vi körde hem, så hamnade vi mitt i en olycka, en äldre man hade fått ett EP-anfall när han cyklade på en starkt trafikerad väg och han trillade omkull mitt på vägen och vi, plus en bil till, var först på plats. Allting löste sig emellertid till det bästa, ambulanser kom och mannen blev omhändertagen, men jag kan aldrig sluta förundra mig över människors sätt att reagera när de kommer till en olycksplats.
De såg vår bil, stillastående med varningsblinkers på, på motsatta sidan stod en bil med sina varningsblinkers på, och de såg att tre människor höll på att hjälpa någon som låg mitt på körbanan...och LIK FÖRBANNAT så skulle de tränga sig emellan och glo ögonen ut skallen på den stackaren som låg på vägen!
Må ni drabbas av racerbajs allesammans, nästa gång är det kanske ni eller nån anhörig som ligger där och behöver hjälp, då är det väl inte för mycket begärt, att ni väntar ett par minuter tills den skadade har fått hjälp att resa sig och komma bort från vägen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar