Jag vet inte riktigt vad det är med den landsänden som får oss att må så bra, men det är banne mig rena rama medicinen att vistas där.
I lördags körde vi runt, lite på måfå som vi brukar göra när andan faller på. Vi väljer ut nån liten skogsväg och så kör vi och ser var vi hamnar.
Den här gången fick vi se en alldeles bedårande liten Highland Cattle kalv
Den var så söt, pälsen flög i vinden och h*n såg allmänt förvirrad ut. Det var svårt att tro att den här sötnosen ska bli en sån här fuling:
Jag kommer osökt att tänka på en av mina favoritböcker när jag var liten, Barnen Hedenhös :o)
5 kommentarer:
Näää vad söt, även mamma mu, eller pappa vad vet jag, är ju en sötnos, sötmule? Äh du fattar!!
Va kalven va söt! Vill nypa i skinnet och gosa.. Men dom har horn...Barna hedenhös, jag tänkte lite också.
Highland Cattle är ju bara såååå söta, både kalvar och vuxna. Styrstångskossor kallade mina ungar dom ;) Och ja, jag tänker också på Hedenhös-korna när jag ser dom.
md: *skrattar*...jadå, jag fattar :o)
anne-maj: precis samma känsla fick jag. Den var så rufsig och tufsig där den stod i blåsten att jag nästan ville ta in den bilen
maggisen: bra namn, det är ju precis så de ser ut ;o)
Luddiga kossor är så gulliga så - men hornen ser väl inte så gulliga ut förståsss...
Skicka en kommentar