Förbannad!

De flesta fönsterramar (eller vad det heter) i vår lägenhet är ruttna och behöver bytas ut.

Likadant är det för alla som bor på vindsplanet i vårt hus, så vår förening bestämde sig i vintras för att dessa fel skulle åtgärdas skulle åtgäradas.

I våras fick jag ta ledigt från jobb en dag, eftersom det skulle komma två människor från firman som skulle göra det här jobbet och titta på våra fönster för att komma fram till hur omfattande skadorna var, och vad som behövdes göra.

Dessa två karlar gick omkring och tittade, fotograferade och pillade med kniv för att mäta hur ruttet det var. Jag frågade när de trodde att jobbet skulle göras och fick till svar, att troligtvis någon gång i juni, men att vi skulle få besked i god tid.

Juni kom och inget hände, juli kom, inget hände och i slutet av augusti åkte vi på semester och när vi kom hem igen, så var det en ställning på gårdssidan och det låg en lapp i brevlådan med sur kommentar att de (hantverkarna) behövde tillträde till lägenheten och att det var vår förbenade plit att se till att de fick komma in (ja de skrev inte ordagrant så, men det var inga som helst problem med att läsa mellan raderna inte).

Jag tog ledigt från jobb och släppte in de två pellejönsar som kom, två snickare den här gången.

De gjorde i princip samma jobb som de två som var där i maj, och det bestämdes att de skulle komma dagen efter och lyfta ut ytterfönstret från det ena rummet, sätta i en träskiva och lämna iväg det trasiga fönstret till ett snickeri så att ett nytt fönster skulle kunna tillverkas.

Detta skulle inte ta så lång tid försäkrade mig den ena snickaren.

Det gick några dagar, och så ville de komma till i lägenheten igen.

Darling tog ledigt och släppte in dem. De gjorde lite duttjobb här och där, och sen gick de igen. Inget nytt fönster inte.

Det gick en månad (!) och igår tog Darling ledigt igen för då skulle målaren komma och måla de övriga fönsterna och när jag kommer hem så är hela lägenhetern mer eller mindre inplastad. Det ligger ett vitt stoft över allting och det är som en tunn dimma i luften.

Då, när målarnissen skulle börja slipa, så upptäcktes att det var betydligt mer skador på fönsterbågarna än vad de fyra pellejönsar som tidigare kollat just detta hade varit kapabla att upptäcka, så nu måste ytterligare tre fönsterbågar helt bytas ut.

Jag trodde att jag skulle bli skogstokig helt enkelt!

Nu har vi alltså träskivor för båda fönsterna i sovrummet, det går inte att se ut alls och det är beckmörkt där inne, en skiva täcker det ena fönstret i köket och den skiva som sattes för det ena fönstret i arbetsrummet för mer än en månad sen, ja den sitter fortfarande kvar, trodde ni ens något annat??

Dessutom har den ena snickaren fått sluta, eftersom han enligt målaren inte "hade alla mackor i lunchlådan". Det behövde man då sannerligen inte vara läkare för att konstatera, det insåg jag redan första gången jag träffade honom, men vad i himmelens frid är det för firma som ö h t anställer en sådan person att göra självständiga jobb?

Den återstående snickaren är inte någon raketforskare han heller, men förhoppningsvis så kan han göra något, men jag är då inte helt säker på det, det ska villigt erkännas!

Dessutom - i nästa vecka har jag tagit semester för att dels slippa utsättas för smitta inför op:n som är på torsdag, dels samla krafter och energi inför op:n, och så fick jag reda på igår, att de här pellejönsarna måste ha tillträde till läghenheten måndag - onsdag och dessutom kommer de på tisdagen efter operationen.

Jag var så ilsken igår att jag knappt kunde somna på kvällen och jag behöver väl knappast säga, att jag inte har några högre tankar om firman?

Målaren är trevlig men snickarna...*suckar*

Maken till klantighet har jag nog sällan varit med om. Jag hoppas att vår förening får avdrag på priset på fakturan för firman är då sannerligen inte värd full betalning...och inte fler jobb heller om jag hade fått bestämma!

Som om inte allt detta räckte, så stannade hissen igår vid 1400-tiden.

Jag ringde till Kone-hissar för att de skulle skicka en reperatör och blev lovad att de skulle skicka en så fort de fick in en, och i morse när jag vaknade så hade vi inte fått tidningen...p g a att hissen stod stilla. Samma sak hände i måndags då hissen inte heller blev lagad förrän dagen efter.

Fy rackarna vad jag blir trött på hanteverkare och reperatörer, i mitt nästa liv ska jag bli en sådan, jag lär ju inte gå in i väggen i det yrket i alla fall