Det kändes lite konstigt att vara kvar i stan över helgen, det är likadant vart eviga år, men vi vänjer oss ganska kvickt, det vet vi ju.Vi gick lite i parken nära oss, och det är ju magnifika färger ute i naturen nu, och det luktar gott också. Jag är verkligen en höstmänniska, jag njuter av färgprakten och känslan av att allting kommer till ro och att jag med gott samvete kan få stanna inomhus och tända ljus. I höst kommer jag säkert att njuta dubbelt nu när jag har kommit igång med stickandet.
Det känns segt med bloggandet från min sida, och jag är medveten om, att jag är usel på att kommentera på den bloggar jag vanligtvis läser, det är som om jag inte har nån energi över för tillfället...
8 kommentarer:
Energin går väldigt upp och ner här också - mer ner än upp, tyvärr.
Men snart skall vi resa bort en vecka och det hoppas jag blir en början till mer energi - f*n trot :-)
Stickning har jag börjat med några gången och rivit upp alltihop igen...
Är lika usel som du på att kommentera bloggar. Kollar runt, men tycker inte jag har något att komma med för det mesta.
Men jag kan lämna en kommentar istället. Snart kommer dina stickor hoppas jag och då vill du väl ha lite Kaunigarn också. Njuuuut av hösten i parkerna.
Annela
gila: det låter härligt med en resa...och resor brukar ju ge massor av energi. Hoppas att det blir så för dig med :o)
annela: Absolut, jag är svårt garnberoende :o)
Det är nog naturligt tror jag att orken hos oss sinar och går ner på lågvarv i takt med att löven faller och vintern kommer... gå i ide:)
Jag undrar hur det går med studsskorna?
monica: ja, gå i ide är en bra idé :o)
md: kanonbra, det är en ren och skär fröjd att gå med dem. Det låter tramsigt, men det är faktiskt så! ;o)
Vem är inte bloggseg?
Det går i vågor tycker jag.
Vissa dagar bubblar det ur en, andra dagar är det bara stopp.
Och alla härliga ljudböcker och stickorna kräver sin tid :)
Hej!
Kan du skicka mig ett mail? Jag har tappat bort din mail-adress: Det gäller garn och stickor
annelabannela@yahoo.se
Skicka en kommentar