Söndagsbön

Söndag...visst känns själva ordet så där avslappat och härligt. En hel dag att bara göra vad man vill med, kanske gå en promenad eller kanske rentutav stanna kvar i soffan framför tv:n.

Ja söndagen brukar vara en kravlös dag, i alla fall är det så hos oss, för det mesta ska kanske tilläggas.

Idag var det snudd på att man kunde se lite blått på himlen, så vi beslöt oss för att köra ner till Österlen och se hur det såg ut där vi brukar vara med husvagnen. Solen bröt nääästan igenom molnen när vi gav oss iväg, och det kändes nästan som om vi skulle våga börja tänka på vår och husvagnssäsong igen.

Ju längre ner mot Österlenhållet vi kom, ju mer snö blev det, och i höjd med Anklam så blev det riktig tjock dimma, och detta höll i sig ända tills vi kom ner till kusten.

Det kändes helt annorlunda att köra denna väg, som vi känner så väl, i vinterväglag. Vi har i o f s högklackade däck, då det var inga som helst problem med snömodden som låg tjock fram till Christinehofs slott, men naturen såg helt annorlunda ut och det var så tyst och stilla.

Det visade sig, när vi väl kom fram, att det låg säkert 2 dm snö på marken därnere och det var inte ett dugg vårstämning i luften inte. Dimman var tjock, sikten kanske max 10 m och snö så långt ögat nådde.

Så - min bön till kung Bore är följande: jag kan tänka mig att det, av någon för mig helt outgrundlig orsak, kan vara så här mycket snö i februari månad även i Skåne, men nu närmar vi oss mars med stormsteg och då är det banne mig dags för snön att försvinna och när det till slut blir april, och husvagnssäsongen ska börja, då ska all snö vara borta, påskliljorna ska ha börjat blomma så smått och det ska vara torrt och fint på campingplatsen så att vi inte drar in en massa mojs i vagnen. Det kan väl inte vara så svårt att fixa? Amen!