Tisdag 25/11

Fortfarande kallt...och lite snö och is ligger fortfarande kvar på gator och trottoarer.

Hade mycket hellre sett att det var vår nu och att naturen började vakna igen.

Det här med vinter är inte min grej, även om jag mycket väl kan inse att vintern behövs, att det är kul för barnen med snö, att det är vackert ute i naturen, att det blir mycket ljusare när det är snö...och allt annat som vinterivrarna så gärna framhåller när jag piper över snön och kylan, men jag tycker inte om vintern, det bara är så.

Nåväl, färdiggnällt nu.

Jag har börjat jobba igen efter en månads sjukskrivning efter GBP-operationen, och det är skönt att komma tillbaka i de gamla vanliga rutinerna igen.

Blev lite förvånad när jag kom in på mitt rum igår och kunde se skrivbordsskivan, det brukar jag nämligen inte kunna göra...*ler*.

Madamen som brukar vikariera för mig har en förkärlek för plastmappar, och hon brukar ta kopior på allt, och jag menar ALLT, hon har gjort av mitt jobb under min frånvaro, och denna hord av papper lägger hon i olika plastmappar, beroende på vad det är och gäller, och dessa mappar brukar ligga i högar på mitt skrivbord, men som sagt var, igår såg jag bordsskivan och inte en mapp var inom synhåll.

Jag trodde att hon äntligen, efter att ha vikarierat för mig i snart fyra år, hade skaffat sig så mycket sjävlförtroende att hon inte behöver ta kopior på allt för att visa mig, så att hon verkligen har gjort rätt och kände mig glad å hennes vägnar (och mina egna, det ska villigt erkännas *s*).

Jag satte mig och gick igenom mailen och åtgärdade dem som så krävde och kände mig go och glad eftersom det var roligt att komma tillbaka utan att behöva tugga sig igenom pappershögarna som samlats under min frånvaro.

Då hör jag steg som närmar sig mitt rum och vikarian kliver glatt in...bärandes på en förfärande mängd plastmappar! (DÄR var dom, visste väl att det var för bra för att vara sant!)...och sen gick det 45 min till att sitta och lyssna på henne när hon gick igenom alla papper för att förklara vad hon hade gjort och inte gjort, och varför hon hade gjort eller inte gjort si eller så.

Tur att jag är människovän!

Jag hivade upp mungiporna runt öronen och försökte, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att förklara för henne, att hon inte behöver varken ta kopior eller förklara för mig vad hon har gjort under de veckor jag har varit frånvarande, eftersom OM det har blivt fel nånstans så får hon själv rätta till det, det tänker då jag rakt inte lägga mig i, men hon lyssnar inte på mig, människan.

När jag väl hade blivit av med henne, så kommer chefen, bärandes på en brevkorg full med papper. Han hade sparat jobb till mig i den, "för det är ju enklare att ha dem på ett ställe".

Det är det va???

Så idag var allt som vanligt igen, jag ser inte bordsskivan för alla pappershögar som ligger där.

Ack - vad vore livet utan pappershögar? ;o)

Stegräknaren idag: 10.043 steg fram till kl 1500