Jaha, så har ännu en helg försvunnit utan att jag riktigt har fattat det.Begriper inte riktigt varför tiden går så extremt fort när man än ledig...hmm, kan inte nån begåvad människa forska på det, det forskas ju på så mycket annat konstigt...
En vecka kvar att jobba innan det blir semester en vecka för vår del...och jag antar att det kommer att bli en vecka som känns som rak uppförsbacke, det brukar ju vara så.
Jag tycker att det är kusligt att vi redan är en bit in i juli, det är ju inte så länge sen det var maj och hela sommaren låg framför oss.
Det måste helt enkelt vara ett ålderstecken och en begynnande 50-års noja från min sida.
Nu tar jag ju i o f s inte det stora steget förrän nästa år, men... ;o)
6 kommentarer:
Hallå där!!!
Man behöver inte närma sig de femtio för att undra var tiden tar vägen :)
Jag hoppas veckan glider på i gräddfilen för din del men att den segar sig fram i sirapsfilen för min egen del :)
Nu ere juli igen å nu ere juli igen ... Håhåhåjajaja ... Man hinner liksom inte med ... Hmmm, begynnande femtiårsspatt? Jag ska trösta mig med att gå på kalas för grundskolans avgångsklasser i början av november. Då har de flesta av mina gamla klasskamrater hunnit fylla 50, dock inte jag. DET är fördelen med att fylla sent på året *flinar glatt*.
Är det en Cikoria på bilden? Det användes visst som kaffesurrogat under beredskapstiden har jag hört ...
linda: låter som en bra kombination, den köper jag :o)
anki: yep, de blommar för fullt på Österlen just nu...och jag bara älskar den intensiva färgen. Det spelar ingen roll hur skuggit det för tillfället är där den blomman står, den lyser upp mörkret ändå...
Cikorian ...?
Det är ju jag det ..-)
Den är fantastiskt vacker i all sin enkelhet!
elisabet: ja det är du...och jag tänker på dig varje gång jag ser den här blomman :o)
anki: mmm
Skicka en kommentar