När jag för andra gången rasade ihop för snart två år sedan, så insåg jag inte hur sjuk jag var.
Det var ett normaltillstånd för mig, att aldrig ha lugn och ro i skallen, att jämt och ständigt ha tusen olika tankegångar igång samtidigt, och att aldrig tänka en tanke till slut. Jag lärde mig ganska snart att stanna upp kroppen, men att få lugn och ro i knoppen var betydligt svårare.
Jag hade problem med att vara ute bland mycket folk och tålde inte ljud, så det blev mest att jag satt inne i lägenheten och hade dåligt samvete för att jag inte jobbade, för "jag var ju egentligen inte sjuk, skärpte jag till mig skulle jag ju mycket väl kunna jobba igen"...
Min kloka läkare och min vidunderliga personalakonsulent kunde inte få mig att acceptera att jag var sjuk och att jag måste lugna ner mig för att jag skulle bli bra. Jag sa ja och amen till allt de sa, men kunde inte ta till mig deras varningar..."för jag är ju egentligen inte sjuk"
Vi tillbringde (och tillbringar) nästan all vår lediga tid nere på Österlen, och det var en fredagkväll därnere jag för första gången kunde känna den här ron i knoppen om A och L tjatade så om.
Darling och jag hade varit ute och gått vår sedvanliga kvällspromenad, och vi satte oss sida vid sida, tysta, och tittade ut över Hanöbukten, där solen sakta började gå ner. Helt plötsligt så riktigt kände jag hur hjärnan stannade upp och allt blev stilla och jag kände att jag, för första gången på flera år, kände mig hel och lycklig. Vi satt där i säkert 30 min utan att säga något och jag kände att jag hade varit med om något som jag aldrig skulle glömma.
Jag är ingen naturnisse, har asfalt i ådrorna och har aldrig tillhört de där som tvunget måste ut i naturen för att må bra, men den här upplevelsen fick mig att tänka om.
Jag kände att jag mådde så ofantligt mycket bättre på Österlen än vad jag gjorde hemma i Malmö, tankarna fick plats och tid att tänkas till slut och det fanns inga "måsten" där nere.
Darling har ett både stressigt och många gånger påfrestande arbete, och jag märker även på honom att han helas när vi är därnere.
Är vi hemma i stan så kan han sällan koppla av, det är så mycket som måste göras och skötas om, och det är inte alltför sällan som han kör till jobb för att jobba undan sånt som inte har hunnits med i veckan.
Bilden visar en bit av standen mellan Baskemölla och Vik och sådana här pärlor finns det lite överallt på Österlen.
Det går en ofantligt vacker promenadstig längs havet mellan de här två byarna, och när fruktträden blommar så är det nästan magiskt att gå därnere, ren och skär medicin faktiskt när jag tänker närmare efter :o)
Jisses vad jag längtar till våren och sommaren, nu är det bara två månader kvar tills vi börjar åka dig igen...wow!
Jag fortsatte upp i stan och kom fram till Lilla Torg där detta hus finns. Vet inte om texten syns, men det står att byggnaden första gången är omnämnd år1560, förändrad år 1846 och ombyggd år 1910. 1560 - det har respekt med sig tycker jag...
På grannhuset till Faxegården hittade jag den här lampan, ganska originell tycker jag ...
Sen blev det inte så mycket mer fotograferande, eftersom jag upptäckte att Ull & Lin som finns inne på gården till Hedmanska Gården hade rea, och det kunde jag ju inte motstå, så det slutade med att jag köpte en svart linnejacka. Jag var inte i akut behov av en sån, men hade jag inte slagit till så hade jag ångrat mig, det vet jag...och sen lite längre fram på Skomakargatan skulle parfymeriet slå igen och hade utförsäljning på allt med 20% rabatt, så det blev minsann lite vårsmink inhandlat också.
Jag tror väl aldrig att jag har haft en så dyr promenad förr, men kul var det! :o)
Äntligen fredag!
Veckan har varit ovanligt seg tycker jag och kylan som kom, gjorde inte att den gick fortare precis, men jag tröstar mig med att vi nu är en vecka närmare våren och den grönska som kommer med den.
Jag har precis lagat till en trattkantarellsoppa som vi ska ha ikväll och när den är uppäten blir det chililax och pressad potatis. Det är mycket roligare att laga mat på helgen av någon anledning och även om jag gillar att laga mat även de andra dagarna, så är det ända snäppet roligare när det är helg.
Vi har inget speciellt inbokat för helgen och det känns jätteskönt. Vi är båda lediga och tänker inte göra ett endaste dugg mer än det som vi själva vill...
Äntligen verkar bloggvärlden fungera igen, det var rent hopplöst att komma in på vissa bloggar igår, och lika krångligt var det att lämna kommentarer på de bloggar som trots allt ville öppna sig när jag knackade på.
Idag har det varit K A L L T i Malmö. Jag avskyr när jag fryser om ögonen (trots att jag har glasögon) och är inte heller speciellt förtjust i att frysa om resten av ansiktet heller. Blir det inte plusgrader snart så kommmer denna svensken att köpa sig en rånarluva, det bara är så, sen får det se precis hur dumt ut som helst, jag kunde inte bry mig mindre!
Det tog emot att gå till gymet idag, men eftersom jag hade bokat en massagetid (och massagen var behövlig) så fick jag ju se till att masa mig dit...gjorde ett halvdant pass, det ska villigt erkännas, men milda makter så härligt det var med massagen och efterföljande bastu. Det är banne mig värt varenda öre som massagen kostar, det är bara sååååå skönt!
Trots att solen lyser för fullt just nu, så har jag svårt att förlika mig med den här årstiden, det bara är så.
Idag har det varit utflyktsdag.
Tillsammans med min bror och svägerska bjöd vi ut våra föräldrar på söndagslunch. Det var inte det lättaste att hitta ett gästis som var öppet så här i januari. Flera av de gästis vi ringde till, var stängda i januari, antar att de har jobbat dygnet runt under julbordstiden och behöver vara lite lediga nu istället.
Till slut så kom vi på att det finns ett gästis i Sjöbo, och minsann var det inte öppet på söndagar också, vilken tur!
Som vanligt så vräkte regnet ner, och jisses så mycket vatten det finns överallt i Skåne nu. Varenda åker vi körde förbi på vår väg ner till Sjöbo hade stora vattenpölar, ja nästan små sjöar, och på flera ställen så simmade det svanar i dessa nya sjöar.
Nåväl, vi kom till gästis och serverades utsökt brässerad hjortstek med en sås som man (nästan) kunde begå mord för att få receptet till. Jag antar att den var fullkomligt fullproppad med smör och vispgrädde, men vaddå, det är ju bara söndag en dag i veckan ;o)
Idag har det regnat...med besked...och länge...och mycket.
Vi kom äntligen iväg till Gessie så jag fick köpa ull till tovning, och det bästa av allt, jag fick reda på att Ingrid ska ha kurser i tovning under våren, så nu ska jag äntligen få lära mig från grunden hur man gör.
Tills dess får jag nöja mig med att sitta och göra små kulor som jag ska ha i påskriset. Ja, jag veeeet att det är långt till påsk, men man kan väl börja med något i god tid för en gång skull? ;o)
Efter mitt ullinköp körde vi till svårmor och fikade med henne, så det var gjort för den här helgen.
När vi så kom hem, satte jag mig och lyssnade färdigt på Anders Roslund och Börje Hellströms bok Edward Finnegans upprättelse. Det var en bra bok, som alltid när de här två herrarna skriver något. Det här var deras tredje bok och den var lika spännande som de två övriga. Trots allt så tycker jag nog att deras andra bok, Box 21, var snäppet bättre än den här. Det är en riktigt otäck bok och det tog lång tid innan jag blev av med den från skallen.
Deras böcker är mycket läsvärda och dessutom trovärdiga, vilket långtifrån är fallet med andra sk deckare.
Nu ska jag se till att börja med maten, det kommer att bli biff med rostade grönsaker och en flaska rött, så det är inte precis någon avancerad matlagning, men förhoppningsvis blir det gott :oD
Fredag...och äntligen tittade solen fram nån timme mitt på dagen. Jag befann mig på mitt på GAT när solen lyste upp vår tillvaro, och vi var flera stycken som stannade till, tittade upp mot himlen och log mot varandra innan vi gick vidare. Tänk så lite det behövs för att få folk att le...
Annars har fredagen mest gått i längtans tecken. Jag vill att det ska bli vår/sommar attans så fort nu, så vi kan börja åka ner till vårt älskade Österlen igen. Vintern är ta mig sjutton en ren och skär transportsträcka till uthärdligare årstider. Jag har försökt att hitta något försonande i vintern, men bor man i Malmö, med dessa tröstlösa vintrar, så vill man bara att det ska ta slut så fort som möjligt.
(Bilden visar hur det kan se ut på en badstrand i Knäbäckshusen i augusti)
Min förhoppning är, att när vi går i pension, så ska vi köpa en lägenhet i Simrishamn och bo där på sommaren och vintern ska tillbringas vid Medelhavet eller var 17 som helst där det är varmt...tyvärr så delar inte Darling min önskan, men det är många år till vi är där, och jag tror benhårt på droppens makt att urholka stenen, så jag bearbetar honom sakta men säkert vareviga dag under vintern, och jag hoppas att när vi väl kommer dit, så ska han vara så trött på mitt tjat, att det kommer att bli som jag vill...*leeeeer*
Hur mycket storm och regn kan det egentligen finnas?
Äntligen har något positivt hänt och jag kan släppa en oro.
Darlings brorsdotter i USA har fått en pojke idag. Graviditeten har varit lite strulig och nu mot slutet lite extra jobbig, men idag kom så sonen ut, 55 cm lång och 4,5 kg tung, den goda modern gör aldrig något halvdant nämligen, så ska hon ha barn så ska det vara en rejäl heffaklump (hennes ord inte mina!) :o)
Vår vän som ligger på sjukhus, hon med den misstänkta borrelian, fick besked idag om att det inte är borrelia. Däremot misstänker läkarna att det kan vara ett återfall av den cancer hon tidigare har lidit av, men de vet inte säkert än. Hon flyttas över till onkologen för vidare utredning.
Hon hade bröstcancer för 4-5 år sen, behandlades och det gick bra. Förra året återkom bröstcancern och ett bröst togs bort och hon var på G tillbaka till yrkeslivet, så händer detta...
Helvetes Jävla Skit!!!
Vi tog på oss ordentligt och gick ut i blåsvädret trots allt.
Nere vid sundet blåste det så mycket, att även jag, som står vääääldigt stadigt på jorden höll på att stå på öronen och min mössa höll på att blåsa av mig (Darling fick hålla i den när jag fotade *s*) och vi blev nästan sandblästrade i ansiktet av all sand som piskades upp i ögon och öron...men det är onekligen ett mäktigt skådespel att betrakta, och lyssna till.
Vi upptäckte även årets första vintergäck i en trädgård på väg hem, men nu är det färdigpromenerat för vår del idag. Nu väntar soffan och den senaste Allt om Mat
Idag har jag inte gjort många knop.
