
Nåja, det må vara hur som helst med den saken, solen skiner och vi ska snart ge oss ut i det fina vädret, det gäller att passa på!
milda är medelålders light, på väg tillbaka till yrkeslivet efter att ha gått in i den berömda väggen för andra gången och dessutom GBP-opererad, vilket innebär ett nytt sätt att leva...



Idag känns det som om våren har gjort ett litet gästspel här i Malmö. I natt blåste det duktigt rejält, och jag trodde att vi skulle få dras med storm även idag, men det hade blåst över i natt, så när solen tittade fram i förmiddags så kändes det riktigt gott, och när jag gick hem från jobb vid lunchtid, så t o m luktade det lite vår ute.
När jag kom hem, så såg jag t o m en lite nyvaken nyckelpiga som försiktigt trippade fram på de solvarma plattorna utanför ytterdörren. Tänk om det kunde fortsätta så här så att vi slipper mer snö och kyla för den här vintern.
Ikväll ska vi på vinprovning, det lär bli viner från Sydafrika, och det ska bli spännande.
Det har varit mycket provningar på sistone,chokladprovning före jul, whiskyprovning i förra veckan, vinprovning idag och så har det varit tal om att det ev kommer att bli en ostprovning framöver. Kul! :o)


När jag för andra gången rasade ihop för snart två år sedan, så insåg jag inte hur sjuk jag var.
Det var ett normaltillstånd för mig, att aldrig ha lugn och ro i skallen, att jämt och ständigt ha tusen olika tankegångar igång samtidigt, och att aldrig tänka en tanke till slut. Jag lärde mig ganska snart att stanna upp kroppen, men att få lugn och ro i knoppen var betydligt svårare.
Jag hade problem med att vara ute bland mycket folk och tålde inte ljud, så det blev mest att jag satt inne i lägenheten och hade dåligt samvete för att jag inte jobbade, för "jag var ju egentligen inte sjuk, skärpte jag till mig skulle jag ju mycket väl kunna jobba igen"...
Min kloka läkare och min vidunderliga personalakonsulent kunde inte få mig att acceptera att jag var sjuk och att jag måste lugna ner mig för att jag skulle bli bra. Jag sa ja och amen till allt de sa, men kunde inte ta till mig deras varningar..."för jag är ju egentligen inte sjuk"
Vi tillbringde (och tillbringar) nästan all vår lediga tid nere på Österlen, och det var en fredagkväll därnere jag för första gången kunde känna den här ron i knoppen om A och L tjatade så om.
Darling och jag hade varit ute och gått vår sedvanliga kvällspromenad, och vi satte oss sida vid sida, tysta, och tittade ut över Hanöbukten, där solen sakta började gå ner. Helt plötsligt så riktigt kände jag hur hjärnan stannade upp och allt blev stilla och jag kände att jag, för första gången på flera år, kände mig hel och lycklig. Vi satt där i säkert 30 min utan att säga något och jag kände att jag hade varit med om något som jag aldrig skulle glömma.
Jag är ingen naturnisse, har asfalt i ådrorna och har aldrig tillhört de där som tvunget måste ut i naturen för att må bra, men den här upplevelsen fick mig att tänka om.
Jag kände att jag mådde så ofantligt mycket bättre på Österlen än vad jag gjorde hemma i Malmö, tankarna fick plats och tid att tänkas till slut och det fanns inga "måsten" där nere.
Darling har ett både stressigt och många gånger påfrestande arbete, och jag märker även på honom att han helas när vi är därnere.
Är vi hemma i stan så kan han sällan koppla av, det är så mycket som måste göras och skötas om, och det är inte alltför sällan som han kör till jobb för att jobba undan sånt som inte har hunnits med i veckan.
Bilden visar en bit av standen mellan Baskemölla och Vik och sådana här pärlor finns det lite överallt på Österlen.
Det går en ofantligt vacker promenadstig längs havet mellan de här två byarna, och när fruktträden blommar så är det nästan magiskt att gå därnere, ren och skär medicin faktiskt när jag tänker närmare efter :o)
Jisses vad jag längtar till våren och sommaren, nu är det bara två månader kvar tills vi börjar åka dig igen...wow!


Jag fortsatte upp i stan och kom fram till Lilla Torg där detta hus finns. Vet inte om texten syns, men det står att byggnaden första gången är omnämnd år1560, förändrad år 1846 och ombyggd år 1910. 1560 - det har respekt med sig tycker jag...
På grannhuset till Faxegården hittade jag den här lampan, ganska originell tycker jag ...
Sen blev det inte så mycket mer fotograferande, eftersom jag upptäckte att Ull & Lin som finns inne på gården till Hedmanska Gården hade rea, och det kunde jag ju inte motstå, så det slutade med att jag köpte en svart linnejacka. Jag var inte i akut behov av en sån, men hade jag inte slagit till så hade jag ångrat mig, det vet jag...och sen lite längre fram på Skomakargatan skulle parfymeriet slå igen och hade utförsäljning på allt med 20% rabatt, så det blev minsann lite vårsmink inhandlat också.
Jag tror väl aldrig att jag har haft en så dyr promenad förr, men kul var det! :o)

Äntligen fredag!
Veckan har varit ovanligt seg tycker jag och kylan som kom, gjorde inte att den gick fortare precis, men jag tröstar mig med att vi nu är en vecka närmare våren och den grönska som kommer med den.
Jag har precis lagat till en trattkantarellsoppa som vi ska ha ikväll och när den är uppäten blir det chililax och pressad potatis. Det är mycket roligare att laga mat på helgen av någon anledning och även om jag gillar att laga mat även de andra dagarna, så är det ända snäppet roligare när det är helg.
Vi har inget speciellt inbokat för helgen och det känns jätteskönt. Vi är båda lediga och tänker inte göra ett endaste dugg mer än det som vi själva vill...

Äntligen verkar bloggvärlden fungera igen, det var rent hopplöst att komma in på vissa bloggar igår, och lika krångligt var det att lämna kommentarer på de bloggar som trots allt ville öppna sig när jag knackade på.
Idag har det varit K A L L T i Malmö. Jag avskyr när jag fryser om ögonen (trots att jag har glasögon) och är inte heller speciellt förtjust i att frysa om resten av ansiktet heller. Blir det inte plusgrader snart så kommmer denna svensken att köpa sig en rånarluva, det bara är så, sen får det se precis hur dumt ut som helst, jag kunde inte bry mig mindre!
Det tog emot att gå till gymet idag, men eftersom jag hade bokat en massagetid (och massagen var behövlig) så fick jag ju se till att masa mig dit...gjorde ett halvdant pass, det ska villigt erkännas, men milda makter så härligt det var med massagen och efterföljande bastu. Det är banne mig värt varenda öre som massagen kostar, det är bara sååååå skönt!
Trots att solen lyser för fullt just nu, så har jag svårt att förlika mig med den här årstiden, det bara är så.
Idag har det varit utflyktsdag.
Tillsammans med min bror och svägerska bjöd vi ut våra föräldrar på söndagslunch. Det var inte det lättaste att hitta ett gästis som var öppet så här i januari. Flera av de gästis vi ringde till, var stängda i januari, antar att de har jobbat dygnet runt under julbordstiden och behöver vara lite lediga nu istället.
Till slut så kom vi på att det finns ett gästis i Sjöbo, och minsann var det inte öppet på söndagar också, vilken tur!
Som vanligt så vräkte regnet ner, och jisses så mycket vatten det finns överallt i Skåne nu. Varenda åker vi körde förbi på vår väg ner till Sjöbo hade stora vattenpölar, ja nästan små sjöar, och på flera ställen så simmade det svanar i dessa nya sjöar.
Nåväl, vi kom till gästis och serverades utsökt brässerad hjortstek med en sås som man (nästan) kunde begå mord för att få receptet till. Jag antar att den var fullkomligt fullproppad med smör och vispgrädde, men vaddå, det är ju bara söndag en dag i veckan ;o)

Idag har det regnat...med besked...och länge...och mycket.
Vi kom äntligen iväg till Gessie så jag fick köpa ull till tovning, och det bästa av allt, jag fick reda på att Ingrid ska ha kurser i tovning under våren, så nu ska jag äntligen få lära mig från grunden hur man gör.
Tills dess får jag nöja mig med att sitta och göra små kulor som jag ska ha i påskriset. Ja, jag veeeet att det är långt till påsk, men man kan väl börja med något i god tid för en gång skull? ;o)
Efter mitt ullinköp körde vi till svårmor och fikade med henne, så det var gjort för den här helgen.
När vi så kom hem, satte jag mig och lyssnade färdigt på Anders Roslund och Börje Hellströms bok Edward Finnegans upprättelse. Det var en bra bok, som alltid när de här två herrarna skriver något. Det här var deras tredje bok och den var lika spännande som de två övriga. Trots allt så tycker jag nog att deras andra bok, Box 21, var snäppet bättre än den här. Det är en riktigt otäck bok och det tog lång tid innan jag blev av med den från skallen.
Deras böcker är mycket läsvärda och dessutom trovärdiga, vilket långtifrån är fallet med andra sk deckare.
Nu ska jag se till att börja med maten, det kommer att bli biff med rostade grönsaker och en flaska rött, så det är inte precis någon avancerad matlagning, men förhoppningsvis blir det gott :oD

Fredag...och äntligen tittade solen fram nån timme mitt på dagen. Jag befann mig på mitt på GAT när solen lyste upp vår tillvaro, och vi var flera stycken som stannade till, tittade upp mot himlen och log mot varandra innan vi gick vidare. Tänk så lite det behövs för att få folk att le...
Annars har fredagen mest gått i längtans tecken. Jag vill att det ska bli vår/sommar attans så fort nu, så vi kan börja åka ner till vårt älskade Österlen igen. Vintern är ta mig sjutton en ren och skär transportsträcka till uthärdligare årstider. Jag har försökt att hitta något försonande i vintern, men bor man i Malmö, med dessa tröstlösa vintrar, så vill man bara att det ska ta slut så fort som möjligt.
(Bilden visar hur det kan se ut på en badstrand i Knäbäckshusen i augusti)
Min förhoppning är, att när vi går i pension, så ska vi köpa en lägenhet i Simrishamn och bo där på sommaren och vintern ska tillbringas vid Medelhavet eller var 17 som helst där det är varmt...tyvärr så delar inte Darling min önskan, men det är många år till vi är där, och jag tror benhårt på droppens makt att urholka stenen, så jag bearbetar honom sakta men säkert vareviga dag under vintern, och jag hoppas att när vi väl kommer dit, så ska han vara så trött på mitt tjat, att det kommer att bli som jag vill...*leeeeer*
Hur mycket storm och regn kan det egentligen finnas?
Äntligen har något positivt hänt och jag kan släppa en oro.
Darlings brorsdotter i USA har fått en pojke idag. Graviditeten har varit lite strulig och nu mot slutet lite extra jobbig, men idag kom så sonen ut, 55 cm lång och 4,5 kg tung, den goda modern gör aldrig något halvdant nämligen, så ska hon ha barn så ska det vara en rejäl heffaklump (hennes ord inte mina!) :o)

Vår vän som ligger på sjukhus, hon med den misstänkta borrelian, fick besked idag om att det inte är borrelia. Däremot misstänker läkarna att det kan vara ett återfall av den cancer hon tidigare har lidit av, men de vet inte säkert än. Hon flyttas över till onkologen för vidare utredning.
Hon hade bröstcancer för 4-5 år sen, behandlades och det gick bra. Förra året återkom bröstcancern och ett bröst togs bort och hon var på G tillbaka till yrkeslivet, så händer detta...
Helvetes Jävla Skit!!!

Vi tog på oss ordentligt och gick ut i blåsvädret trots allt.
Nere vid sundet blåste det så mycket, att även jag, som står vääääldigt stadigt på jorden höll på att stå på öronen och min mössa höll på att blåsa av mig (Darling fick hålla i den när jag fotade *s*) och vi blev nästan sandblästrade i ansiktet av all sand som piskades upp i ögon och öron...men det är onekligen ett mäktigt skådespel att betrakta, och lyssna till.
Vi upptäckte även årets första vintergäck i en trädgård på väg hem, men nu är det färdigpromenerat för vår del idag. Nu väntar soffan och den senaste Allt om Mat


Idag har jag inte gjort många knop.
Idag har det verkligen varit väder ute - jisses så mycket väder det har varit.
Jag formligen flög till jobb på stålhingsten - dock var det inte lika roligt när jag några timmar senare skulle cykla till frissan för att bli av med lite av vinterfrisyren. Motvind i storm kombinerat med ösregn är...eh...okul att cykla i om man säger så.
Nåväl, jag kom fram och frisörskan gjorde skäl för pengarna och klippte friskt i kalufsen på mig. Det är rysligt bekvämt att vara korthårig, efter tvätt är det bara att dutta i lite Viagra (frisörskans namn på kemikalierna jag sprutar i efter tvätt) och köra en stund med fönen så är det klart, kvickt och enkelt, passar mig utmärkt. Jag är inte den typen som kan stå och pilla med utseendet hur länge som helst på morgnarna nämligen :o).
Efter frisörbesöket skulle jag träffa min personalkonsulent och prata och fika.
Hon är en av de väldigt få här i världen som är geniunt godhjärtad. Jag ger mig 17 på att det inte finns en endaste elak atom i hennes kropp.
Hade jag inte haft henne när jag rasade ihop för snart två år sen, så vete smen hur det hade gått för mig. Hon höll mig ovanför vattenlinjen och var bufferten mellan mig och en (då) trilskandes Försäkringskassa. Jag befann mig i fritt fall och det enda som var stabilt i mitt liv var Darling och L, och jag tjatade säkert hål i skallen på dem båda två, och hon gjorde bra mycket mer för mig än vad hennes tjänst egentligen innebär, och för det kommer jag att vara henne evigt taxam.
L - jag antar att du kommer att läsa detta, och det är INTE fjäsk. Du vet att jag aldrig säger (eller skriver) något som jag inte menar...faktiskt...*flinar*. Stoooor kram till dig...igen ;o)

Idag har det varit en grå dag, i alla bemärkelser.

Nu har jag städat bland alla de bloggar som låg i mina mappar.
Alla bloggar som har fått vara kvar för att "de kan vara kul att kolla", men som jag aldrig läser eller som uppdateras för sällan har tveklöst raderats, likaså alla bloggar där ägaren sällan eller aldrig svarar på mina kommentarer har försvunnit från mapparna...
Dessutom gick jag igenom de bloggar som hamnat i min diversemapp, och där fanns till min stora häpnad en hel del sk modebloggar, dvs bloggar där ägaren lägger upp bilder på sig själv varje dag, med kommentarer om vad handväskan heter och vilka HMkläder de ska ha på sig...*gäääsp*...varför i hela fridens namn har jag sparat på dem??
Nu finns bara de bloggar kvar som jag mer eller mindre dagligen tittar in i...och så ska jag banne mig ge mig ut på jakt efter några nya bloggar.
Städa är ju kul! :oD

Idag har inte speciellt mycket blivit gjort.
Vi körde hem till svårmor och slängde ut julen till henne. Det har varit lite pipande från hennes håll om att hon var trött att titta på tomtar, men hon ooooorkar inte göra det själv, så för att slippa tjatet var det lika bra att åka dit och få det gjort.
Igår var vi, tillsammans med min bror och svägerska, och såg nyårsrevyn på Arlövsteatern, www.arlovsrevyn.se med bl a Sven Melander och Lotta Engberg. Det blev många glada skratt från oss alla i den fullsatta lilla teatern, och vi fyra bestämde oss på stående fot, att vi skulle gå dit även nästa år.
Nu blir det badkaret för min del, tillsammans med en bra bok. Det är arbetsdag i morgon, och eftersom jag inte har jobbat sen den 15/12 så kommer det nog att bli segt att gå upp när klockan ringer 05.15
Ett av mina favoritställen här i Malmö är det område som kallas för Västra Hamnen.
Det byggdes upp till Bo-01 och orsakade en massa rabalder på sin tid. Jag promenerar ofta härnere, dels för att det långa trädäcket, som syns här, är alleles perfekt att sitta och filosofera på, speciellt när solen skiner och plankorna är solvarma, men framför allt för att det alltid finns något nytt att upptäcka här.
Tex, om man går och tittar bland de stenar som ligger till vänster här på bilden, så upptäcker man lite här och var, stenar som är alldeles blanka mitt bland de vanliga stenarna.
Första gången jag såg detta, tvärstannade jag och trodde inte mina ögon, sen blev jag klok på att det är konst och att det en konstnär som har gjort dessa fina stenar. Tyvärr så har jag ingen uppgift på vem det är som har gjort det, men snyggt - det är det! :o)
Sista semesterdagen för den här omgången.
Sen började jag leka i bildbehandlingsprogrammet, och vips blev nyponet förvandlat till ett snigelskal...plätt som en lätt
Jag märkte direkt, att jag skulle kunna sitta hur många timmar som helst och leka, och det var obra att börja med det när klockan är 2300, så jag inser att jag får stänga lekstugan för ikväll...men jisses så kul DETTA var :o)

Vi tog på oss och gick ut en runda. Det verkade inte blåsa så hiskeligt när vi var inomhus, men så fort vi kom ut så märkte vi att det verkligen var väder ute, om man säger så. Vi gick ner till stranden, men det blåste så mycket, att jag knappt kunde hålla min lilla kamera när jag skulle ta bilder, och inte var Kallis öppet heller,(vi hade tänkt fika där) så vi vände stranden ryggen och gick vår runda i lite mer lä mellan husen istället.

Regnet vräker ner utomhus och den långpromenad vi hade tänkt oss blev inställd så fort vi såg hur vädret var. Det blev istället att vi åkte och handlade det som saknades inför morgondagen, och konstigt nog så var det inte speciellt mycket människor ute, de kanske är bättre på att planera sin inköp än vad vi är?...*ler*
Mamma mår fortfarande bra, guskelov, och om allt går som det ska, så får hon komma hem i morgon.
Däremot fick vi ett tråkigt besked igår, en av våra bekanta hade segnat ner och dött häromdagen, 52 år gammal.
Det här året slutar i moll för vår del, och 2007 måste bara bli ett bättre år!

Tack alla snälla som har hört av sig de senaste dagarna. Det har varit lite tubulent, om man säger så.
Mamma kom in på UMAS (sjukhuset i Malmö) igår med en kraftig hjärtinfarkt, men tack vare att hon var på behandling så snabbt så gick det bra. Sån tur är, så hade de precis kommit hem från stugan, som ligger i skogen i norra Skåne, och kommit innanför dörrarna när mamma blev sjuk. De bor inte så långt från sjukhuset så ambulansen var på plats och mamma behandlades inom 10 minuter och när hon väl kom till sjukhuset rullades hon in till kardiologen direkt och blev sedan ballongsprängd eller vad det heter.
Jag har precis pratat med henne i telefonen, eftersom jag inte vågar åka till henne och smitta ner henne, och hon var hur pigg som helst. Det var skönt att höra att hon är sitt gamla vanliga jag, även om jag inser att det kommer att komma svåra stunder senare.
Pappa fick ett par hjärtinfarkter när de var på semester i Grekland -99 och det var kalabalik värre. Han flögs till ett stort sjukhus i Aten och vi fick inga flygbiljetter förrän två dagar senare, så mamma var själv därnere, hon fick ingen hjälp av resebyrån p g a en massa missförstånd och vi satt här hemma och kunde inget göra. Tala om att känna sig hjälplös!
När jag och Darling äntligen kom ner, så lättade det lite, men det fanns ingen på sjukhuset som talade engelska, utan all kommunikation med läkare fick gå via SOS i Köpenhamn och det klyddade ju till allt mycket mer.
Men - allt gick bra med pappa och han kom hem efter några veckor, men allt elände och byråkratikrångel nere i Aten, gör ju att vi alla tycker att det här med mammas infarkt är mycket enklare att tackla nu, när hon är på hemmaplan och all kommunikation försigår på svenska..*ler*
Jag har ätit frukost idag och fått behålla den...*gör vågen* och jag har tappat 4,5 kg på två dagar. Tyvärr kommer väl dessa kg tillbaka så fort jag nu börjar kunna äta och dricka igen, men nåååågot hg kanske håller sig borta :o)


Ännu en dag i slapphetens tecken. Vi hade tänkt oss en tur till Bokskogen för att få lite fart på kalorierna som samlats i kroppen, men det började regna precis när vi satte oss i bilen, så vi bestämde oss för att åka till IKEA och köpa ljus i stället.
Jag var där tre (3) ggr före jul för att köpa värmeljus, men de var slut vareviga gång, det fanns bara värmeljus med doft kvar, och det kan vi inte ha.
Den fjärde gången jag körde ut dit, så fick jag tag på den sista påsen värmeljus som fanns på pallen, och det med risk för eget liv...milda makter som den sura, äldre damen blängde på mig när jag med dödsförakt nästan slängde mig på golvet för att sno den framför hennes händer. Hon hade dock tre påsar redan, så jag ansåg att det rent moraliskt sett var min påse som låg där.
Nåväl, idag blev det två påsar värmeljus och en ljustårta med sju vekar. Det är en heffaklump till att vara tung, men det är bara sååååå mysigt att tända den, så det var värt att slita lite extra för att få hem den...nåja, i ärlighetens namn ska väl tilläggas att det inte var moi som bar, om nu någon mot förmodan trodde det ;o)

Juldagen - en dag att göra ingenting på, ja inte mer än att promenera lite, äta lite julmatsrester och sen få sitta och läsa böcker i lugn och ro.
Darling och jag har de senaste tio åren vägrat att aktivera oss på juldagen.
Det är vår dag och en dag då inte ett enda "måste" finns med. Det har tagit tid för våra anhöriga att begripa detta, och vissa har fortfarande inte lärt sig att vi konsekvent tackar nej till inbjudningar den här dagen, men vi är så otacksamma att vi inte bryr oss...*ler*
Julafton firades hos svågern och svägerskan nere på sydkusten, och för första gången på länge, så var det småbarn med i vårt julfirande. Det var svägerskans systerbarnbarn, 5 och 2 år gamla, och det ligger verkligen mycket i, att julen är barnens högtid. Jag hade alldeles glömt hur uppspelta småttingarna blir innan tomten har kommit och alla pakten blivit utdelade...för att inte tala om vilket formidabelt berg det blir av allt omslagspapper och alla kartonger när allt är uppackat.
Summa sumarum så var det en mysig julafton med god mat, mycket mat och mat i rättan tid :o)